Pälscykel och fällning

Alla hårstrån skapas, lever och dör och allt börjar om, det är ”the hair cycle”. Varje hårstrås livscykel består av fyra faser:

Den anagena fasen, växtfasen:
Håren är fulla av liv, produktionen av keratin är konstant och regelbunden och rötterna fyller upp hårsäckarna ända till botten. Längden av denna perioden beror på längden på pälsen. I genomsnitt 30 dagar för normalpälsade, 97-100 dagar för angora.

Den catagena fasen, tillbakabildningen:
Hårstrået har nått sin maxlängd. Rötterna tillbakabildas i det yttre hudlagret, förlorar volym och växtaktiviteten stoppas plötsligt. Hårstrået kommer inte att släppas från pälsen ännu, den måste vänta på exakt rätt tid. Under denna perioden är djurets päls i allra bäst kondition. Denna perioden är ofta väldigt kort (2-3 veckor).

Den telogena fasen, vilofasen:
Hårstråna är döda och redo att fällas, och ofta så kommer roten på det nya hårstrået som växer ut under att göra att strået fälls. Denna period är ganska lång, 3-4 månader.

Den exogena fasen, fällning:
De nya hårstråna växer upp till ytan på huden och de gamla håren ramlar automatiskt ut pga detta. Detta kallas fällning.

I allmänhet rör sig pälscykeln över sex månader. Längden på faserna bestäms genetiskt. Men, det är viktigt att uppfödaren selekterar bort djur som fäller för länge eller som är sena i att påbörja sin fällning.
Notera att pälsens cykel påverkas av ras, kön, ålder, miljö, kost, stress, temperatur, ljus/mörker och ohälsa.

Speciellt temperatur och dagsljus påverkar fällningsperioderna. Under längre kalla perioder så kommer pälsen att bli tjockare. Ett stort antal (25-35% av pälsen) ”sekundära” hårsäckar aktiveras av kylan och de ökar densiteten i pälsen och gör den isolerande. Det motsatta händer under varma perioder, då minskar pälsen på dessa sekundära hårsäckar. En kanin som vistas i ett varmt land kommer aldrig få samma sorts päls som en kanin som bor i ett kallare land.

De säsongsbundna fällningsperioderna triggas igång av långa, ljusa dagar (ett fenomen som är relaterat till photoperiodism). Ändringen från korta dagar till långa dagar triggar igång vårfällningen och ändringen från långa dagar till korta dagar får höstfällningen att börja. Dessa är startpunkterna i pälscykeln. Höstfällningen är mindre viktig än vårfällningen, för att underullen sitter oftast kvar och antalet aktiva hårsäckar är mindre. Unga djur är mycket mindre känsliga för säsongernas temperaturändringar.

Avelns påverkan
Stress – Målet är att kaniner ska utsättas för så lite stress som möjligt. De fysiologiska och metaboliska störningarna som orsakas i kroppen av hög stress kan påverka pälskvalitén negativt (diameter, tålighet, färg och livscykel).

Miljö: En bur/hage av tillräcklig storlek som gör att kaninen lätt kan röra sig. Fysisk motion är en förutsättning för god hälsa. Regelbunden städning och ny halm och strö. Ventilationen i kaningården är viktig. Håll isär kaniner som eventuellt kan börja bråka.

Pälsvård: Borsta pälsen. Det är hjälpsamt för att få bort död päls, men också för att massera hårsäckarna och stimulera ny päls att växa ut. Borsta först mothårs, sedan medhårs över kroppen, flera dagar i rad.

Betydelsen av en hälsosam kost:
Pälsens kvalité reflekterar hur väl kaninens diet är sammansatt. 20-30% av det dagliga intaget bör bestå av protein för att huden och pälsen ska hållas i god kondition.

Hårstrået består av vatten (2-13%), fettsyror (2-3%), aska (0.2-0.8%) och protein (85-93%) med ett högt innehåll av svavel, keratin, ett väldigt starkt fiberrikt protein tillverkat av långa kedjor av aminosyror. Dessa proteinkedjor är fästa vid varandra av svavelmolekyler. Uppbyggnaden av keratin består av tre svavelhaltiga aminosyror: cystin, methionin och cystein. Dessa transporteras i blodet till hårets rötter, och de behöver tillskott av zink och B6-vitamin för att framställas.

I fällningsperioder måste man ge en lämplig kost. I denna ska ingå: protein, svavel, zink, järn, fettsyror, A-vitamin (retinol), E-vitamin (tocopherol) och B-vitaminer. B-vitaminer är viktigt för pälsen, de stimulerar tillväxt av nya celler och speciellt celler i hårsäckarna.

Vitamin B3 (nicotinamid) hjälper blodcirkulationen i rötterna och hittas i bl.a foderjäst, persilja, sparris.

Vitamin B5 (pantothenic acid) stimulerar hårtillväxt och finns i bl.a säd, vetekli, soja.
Vitamin B6 (pyridoxine) är viktigt för att tillverka svavelhaltiga aminosyror, finns i betor, spenat, morötter, kål, vetegroddar, majs, banan.
Vitamin B8 (biotin) kontrollerar hudens eget smörjmedel (sebum) som hjälper att hålla pälsen vattenavstötande. Finns i kål, spenat, foderjäst.

Under fällningsperioder är det självklart att man ska ge kost rik på protein och svavelhaltiga aminosyror, annars blir pälsen tunn, gles och matt. Brist på svavel orsakar långsamt växande päls och sköra hårstrån.

Bra proteinkällor är:
Hö, klöver, ärtväxter, alfalfa, havre.
Sesamfrön, solrosfrön, kokos, bönor, ärtor.

Bra källor för svavel är:
alfalfa, kål, betor, vattenkrasse, persilja, rädisa, sparris, vetegroddar.

Järn är viktigt för de röda blodkropparna, det är påverkar tillväxt och är en förutsättning för att syre ska kunna transporteras i blodet.
Bra källor för järn är:
Nässlor, persilja, bönor, maskros, solros, sesamfrön, spenat.

Zink är viktigt för hudcellerna. Det påverkar produktionen av aminosyror såsom cystin och methionin. Bra källor för zink är:
Baljväxter, vetegroddar, klöver, alfalfa, sädesslag.

A-vitamin: Morot, alfalfa, pumpa, broccoli, spenat, nyslaget hö.
E-vitamin: sallad, morot, kål, persilja, sparris, selleri, spenat, groddar, solrosfrön, äpple.

Fettsyror: Viktigt för alla celler i kroppen, och för en glansig päls.
Bra källor för fettsyror är: Tistlar, vetegroddar, solrosfrön, hampa, sesamfrön.

Foderjäst är det allra bästa tillskottet för päls.

Alla kaniner har en kal fläck på hälen under pälsen. Under fällning kan denna kala fläck framträda och orsaka trycksår om kaninen går på hårt och stumt underlag. Helst ska de vistas större delen av dagen på sviktande material som gräs, jord, sand, halm eller strö. 

Källor: 
Jean-Jaques Méningoz artikel, 2010 
RABBITS, zoological specificities – Official standards. Editor French Federation of Rollercoat – 2000
THE ANGORA RABBIT, his fleece his breeding – Jean ROUGEOT and René Gérard THEBAULT Publishing Point Veterinary – 1984
THE ANGORA RABBIT: Production and genetic improvement – René Gérard THEBAULT and Hubert DE ROCHAMBEAU
Productions Animales, volume 2, number 4 – October 1989 – Publisher INRA