Tan svart – A_B_C_D_go_ y1 y2 y3
Otter + mycket rödförstärkningsanlag. Man kan säga att detta är en viltgrå helt utan bältesindelning och schattering, eftersom otter/tan-anlaget förhindrar dessa att bildas. Man kan se kaninens basfärg (i detta fallet svart) på rygg, sidor, huvud, öron och ovansidan av svansen. Till skillnad från otter har en tan även mängder med rödförstärknings-grader som gör bröst, mage och undersidan av svansen helt rödorange. På tyska heter denna vackra teckningen “loh” som betyder eld eller flamma. Vilket passar perfekt!
Andra färger som paras med en tan får alltid mer eller mindre rödförstärkta ungar. En tan har aldrig vit mage. Tan är godkänd i svart, blå, havana och egern. Teckningens färg är tanfärgad, lysande rödorange, ju starkare färg desto bättre. Teckningens färg blir inte så stark på de blå- och egernfärgade varianterna.
Detaljer som på utställning räknas som diskvalificerande fel: Mycket svag teckning, avsaknad av en eller flera teckningar på kroppen eller starkt blandad täckfärg.
Mindre fel: svaga ögonringar, svag teckning längs käke och nos eller i öronen, ojämnt fördelade stickelhår på sidorna, med mera.
Kan förväxlas med: Otter svart
Klicka på bilden för att förstora.
”Huvudet har teckningsfärgen i näsborrarnas rand, en ring omkring ögat samt längs käkarnas kant. Teckningen längs käkarnas kant fortsätter ända upp till nackkilen, så att huvudets nedre kant inramas av teckningsfärgen i en ring runt huvudet. Nackkilen har en blandning av grundfärgen och teckningsfärgen och blir därför inte så ren i färgen som den övriga teckningen. Nackkilens teckning fortsätter upp mellan öronen, sett framifrån ses teckningen som två färgade fläckar vid öronroten. Öronen är infattade med teckningsfärg och har ljudöppningar i teckningsfärgen.
Kroppen har teckningsfärgen på bröstet, buken, insidan av benen, undersidan av svansen samt som stickelhår på sidorna och bak. Bröstets färg går direkt över i bukens. Buken ska vara fri från hår i grundfärgen. Längs sidorna och ca 2/3 av kroppens höjd sitter jämnt fördelade ledhår i teckningsfärgen som skall räcka långt utöver de grundfärgade täckhåren. Ju fler och längre ledhår desto bättre. ” – Ur Nordisk kaninstandard