Diarrésjukdomar: Enterotoxemi och Tyzzers sjukdom

Skadliga bakterier i tarmarna är en mycket vanlig orsak till dödsfall hos ungar och tonårskaniner. Förr brukade alla diarréer kallas mukoid diarré (mucoid enteritis) utan att man närmare förklarade vad de berodde på, eftersom man inte visste säkert. Nu finns lite bättre kunskap och information kring detta. Olika anledningar till varför magbakterier hos kaniner kan hamna i obalans och börja utveckla giftiga ämnen är snabba ändringar i foder, ofräsch levnadsmiljö, återkommande stress, felaktigt foder, mat med för mycket kolhydrater eller protein, vissa antibiotikakurer med mera. Läs mer på sidan ”Vad stressar en kanin?”

Enterotoxemi, klostridios 

Bakterien Clostridium perfringens finns normalt i jord och i olika djurs tarmar. Den kan bilda bakteriegift (exotoxiner) och är en vanlig bakterie som är inblandad i fall av matförgiftning hos människor. Sjukdomen som då utvecklas kallas enterotoxemi eller klostridios. Den drabbar oftast kaniner i åldern 4-8 veckor gamla, men även äldre kan råka ut för detta. Immunitet hinner oftast inte utvecklas eftersom dödsfall inträffar snabbt. Andra namn för sjukdomen är gasbrand, pulpy kidney disease, klostridios, infektion med Clostridium perfringens typ D. 

Förebyggande: Håll alltid nyinflyttade kaniner (och andra smådjur) i karantän, eftersom denna bakterie kan angripa i stressiga situationer så som flytt och miljöombyte. Håll god hygien och en torr miljö – de flesta bakterier och parasiter trivs i fukt. Köp kaniner från en uppfödare som avlar på friska, starka kaniner och som har god kunskap om deras bakgrund. En kost hög i fiber hjälper mycket, samt så lite stress som möjligt för kaninungar och ungdjur. Fri tillgång på hö och halm, begränsat med pellets (undvik fri tillgång). Undvik högprotein-foder och höga värden av kolhydrater. Långsam övergång vid foderbyte.

Smittar: Nej. Smittar inte mellan djur eller djurarter och inte till människa. Tros finnas i små mängder normalt på eller i levande organismer, finns inte mycket information. Kan diagnosticeras genom avföringsprov eller obduktion. 

Behandling: På en insjuknad kanin ska man ge aggressiv vätskebehandling, och intensivvård. Man måste hålla noga koll så kaninen inte torkar ut, koll på kroppstemperatur och hjärtslag är väldigt viktigt. Det finns väldigt få bevis för att antibiotika kan vara hjälpsamt mot detta. Har det gått över ett dygn med svåra symptom är prognosen dålig. På mindre grupper eller enstaka kaniner kan Cholestyramine funka både förebyggande och som aktiv behandling på en sjuk kanin. Beta-lactamantibiotika ska undvikas då det istället kan orsaka enterotoxemia (på grund av effekten på gram-positiva bakterier). Behandling på kaniner som bor i grupp eller kolonier brukar inte hinnas med överhuvudtaget på grund av hur fort de avlider.

Tyzzers sjukdom

Orsakas av tarmbakterien Clostridium piliforme (tidigare namn Bacillus piliformis).  Den drabbar en rad olika arter, men har inte rapporterats på människor. Den finns hos kanin, häst (dödligt för unga föl), marsvin, hamster, gerbiler, råttor, men är ovanligt på katter och hundar, samt nötkreatur. Det är framförallt individer med svagt immunförsvar som råkar illa ut, och det verkar vara vanligast med utbrott på hösten. Tyzzers sjukdom är den vanligaste infektionssjukdomen hos gerbiler. På häst är den vanligast på våren. 

Förebyggande: Håll alltid nyinflyttade kaniner (och andra smådjur) i karantän, eftersom denna bakterie kan angripa i stressiga situationer så som flytt och miljöombyte. Håll god hygien och en torr miljö – de flesta bakterier och parasiter trivs i fukt. Undvik att utsätta ungar och tonårskaniner för stressiga situationer. En kost hög på protein och/eller kväverik kost (baljväxter, fröer och nötter) kan också öka risken för denna bakterie. Köp kaniner från en uppfödare som avlar på friska, starka kaniner och som har god kunskap om deras bakgrund.

Symptom, kanin:
Rufsig, matt päls
Dålig aptit
Mycket vattnig diarré + Uttorkning
Slöhet
Urinfläckar på bakbenen
Död inom 1-3 dagar (ungar 4-12 veckors ålder)
Gulaktiga ögonvitor, gulaktig hud (hepatit)
Inflammation i tjocktarmen, hjärtmuskelinflammation
Leversvikt
Vid obduktion kan man se en inflammerad tunntarm och ibland hitta nekrotiska förändringar på levern och sjukliga förändringar på hjärtat, nekrotiska fläckar samt en svagt röd färg på blindtarmen och slutet av tunntarmen, lilafärgade ”blåmärken” på tarmar och blindtarm. 

Plötsliga utbrott har visat sig ha så mycket som 90% dödlighet. Om sjukdomen bryter ut i ett stall med många djur eller där kaniner hålls i stor koloni/grupp så är det inte rekommenderat att behandla, om man inte har möjlighet att sanera hela deras miljö noggrannt innan de sätts tillbaka, för att det kan resultera i många symptomfria bärare som sedan återsmittar gruppen och kommande kullar. Vissa kaniner utvecklar en kronisk infektion som gör att de gradvis magrar av och sedan dör. Ett utbrott kan vara i ca 3 veckor innan det avtar. 

Smittar: Ja. genom munnen (fecal – oral transmission). Kan finnas i avföring från andra djur, i smutsiga miljöer och angripa kaninen speciellt under perioder av stress och nedsatt immunförsvar. Kan smitta mellan arter, t.ex från råttor eller möss. Mycket varmt väder kan vara en orsak. Avelsdjur som är infekterade sprider bakterien mellan sig vid parning eller till sina kullar. De ska tas ur avel då det kan ligga latent och smitta genom livmodern.
På hästar har man sett att denna bakterie är vanligast på våren när digivande ston betar det nyuppkomna vårgräset som är väldigt rikt på protein. När fölet efter födseln äter av mammans avföring för att få goda bakterier till sin magflora så kan fölet då utsättas för stora mängder C. piliforme samtidigt och eftersom fölets immunförsvar är svagt i början så kan föl (oftast under 6 veckors ålder) på grund av denna bakterie dö av leversvikt. På äldre föl och vuxna hästar är inte bakterien skadlig, de har utvecklat antikroppar, men de har den i sin tarmflora. Äldre ston och deras föl löper inte lika stor risk att drabbas av Tyzzer disease, vilket tyder på att de levt tillräckligt länge för att ha samlat på sig antikroppar och överfört dessa till fölet i livmodern.  

Behandling och sanering: Vissa djurarter hjälps av antibiotika, dock inte kaniner, men viss positiv effekt har märkts vid behandling med Oxytetracycline (efter 2-3 dagar). Bäst resultat får man om man behandlar alla kaniner under 8 veckors tid. Diagnosen kan eventuellt ställas med hjälp av avföringsprov (dock kan kaniner utan denna sjukdom bära på bakterien också, därför säger ett sådant prov inte så mycket utan andra säkra symptom att gå på), men ställs vanligtvis vid obduktion eftersom tiden mellan insjuknande och död är så kort. Odling av bakterien är svårt eftersom den inte växer på artificiella föremål. Aggressiv sanering med perättiksyra eller 3%-ig hypoklorit, varmt vatten över 80 grader i minst 15 minuter. Sporer överlever i rumstemperatur i smutsigt strö i över 1 års tid. Sporerna överlever ethanol, cresol, klorhexidin och formaldehyd.

Skrivet av Mikaela Käll, Alrunans kaniner.

Källor:

1. Bacerial and Mycotic diseases of Rabbits, MSD Veterinary Manual, 2021
2. Enterotoxemia, Karolinska Institutet 
3. Enterotoxemias in Animals, MSD Veterinary Manual, 2021
4. Klostridios hos får, SVA, 2024
5. Naturally-occuring Tyzzer’s disease in commercial rabbits, Hal Open Science, 2020
6. Skötsel av ökenråtta (gerbil) Evidensia, 2020
7. Sjukdomsinformation om clostriduim perfringens, Folkhälsomyndigheten, 2016
8. Veterinärmedicinsk bakteriologi, VetBact, SLU, 2019
9. Vård av kanin med gastrointestinal sjukdom, Lina Karlberg, SLU, 2010